First poem
Jag blickar ut
Måsar skrikandes långt borta
Solen värmandes på min kropp
I havets blåa nyans speglas mitt ansikte
Ty det som en gång var glädjen själv
Äro nu djupt försjunket i sorg
Tankar flödandes, av det som en gång var
Och på det som någon gång ska bli
Känslor som jag en gång kände
Finns inte längre kvar
Utan seglar långt där ute på vågorna
Långt där ute där ingen ser
Där ingen vet
Där ingen bryr sig
Måsar skrikandes långt borta
Solen värmandes på min kropp
I havets blåa nyans speglas mitt ansikte
Ty det som en gång var glädjen själv
Äro nu djupt försjunket i sorg
Tankar flödandes, av det som en gång var
Och på det som någon gång ska bli
Känslor som jag en gång kände
Finns inte längre kvar
Utan seglar långt där ute på vågorna
Långt där ute där ingen ser
Där ingen vet
Där ingen bryr sig
Kommentarer
Postat av: danne
djuuupt!
Postat av: Anonym
jag vet inte vad jag ska säga. Jag sa ju att du skulle börja skriva.. Den är inte bara väldigt fin skriven, utan också väldigt fint beskriven. Fortsätt skriva, du kommer vinna på det. Och jag hoppas att du minns förut vad jag sa till dig:)
Trackback
